Här följer en påminnelse om det vi alla har inom oss men oftast missar, därför att vi söker oss bort istället för att stanna där vi Är!   Själv kallar jag tillståndet för  Lycka i grunden, eftersom upplevelsen av detta medvetandetillstånd är alltid densamma – frid, vila, tidlöshet, enhet, en känsla av djup kärlek. Den andra formen av lycka som vi söker i tid och rum, som kan vara nog så ljuvlig, kan aldrig tillfredsställa oss i längden eller vara kvar i all evighet, därför att den alltid har en början och ett slut – en skön semesterupplevelse, en god måltid, en sexuell upplevelse o.s.v..  Medan den typen av lyckoupplevelser, lyckan för stunden, behöver uppsökas eller skapas av oss, är Lyckan i grunden alltid tillgänglig. Allt vi behöver göra är att bli bättre på att uppmärksamma den, det vill säga bli mer stilla och bara vara – här o nu!

Jag vill tillägga att det i början är lätt att missförstå att kontakten med vår fria, eviga medvetandenatur försvinner ibland. För så kan det upplevas. Men den känslan eller upplevelsen beror bara på att vi blivit alltför upptagna av tankar, minnen, problem eller någon aktivitet vi gett oss in i. Det beror alltså bara på att vi för stunden har förflyttat vårt fokus från att uppmärksamma vår öppna, fria inre rymd (bara vara), till att fokusera på det vi gör eller tänker på för tillfället. Allt eftersom vi i vardagslivet stannar upp, blir stilla och bara Är emellan åt, kommer vår evighetsnatur att alltmer ge sig tillkänna som en stilla bakgrund – oavsett vad vi gör. Som människor med fysiska kroppar kommer vi inte ifrån att åldras och uppleva överraskningar och obehag ibland. Men när vi väl hittat hem till det som inte förändras inom oss, kan vi äntligen börja slappna av i livet på ett helt nytt sätt – med mera jämvikt och tillit, vad som än sker.

Per-Anders

 

Den stilla lycka och frid som bara Är sviker mig aldrig när jag själv bara Är

Det är ett tillstånd, ett rum utan väggar och dörr – Där jag vilar i medvetandets stilla, oändliga existens

”Här” har jag mitt egentliga hem, alltid fri – bara Är

…Plötsligt händer något!

Nu ser jag inte längre mitt oändliga rum och min frihet…

Känner den inte! Når den inte!

Varför?!

… Därför att min alltid närvarande medvetenhet, min livsexistens, har fångats av en tanke, ett minne eller kanske en yttre upplevelse som kräver handling

Det är så vi människor med vårt eviga medvetande lever pendlande mellan vårt tidlösa ”vara” och vårt dagliga ”göra”

Även den människa som upptäckt sin sanna, fria eviga medvetandenatur, lever och verkar med denna pendelrörelse…

… Hon, den ”vakna” människan, vet och har accepterat det, och lever därför enklare och lyckligare – medveten om sin stilla eviga grund i det dagliga livets skiftningar

Den ännu ”sovande” människan har bara inte förstått sin sanna helhetsnatur, och kan ännu inte acceptera och ta ställning till den…

… Hon bevisar sin medvetenhets-sömn genom att rastlöst fortsätta söka efter lyckan, friden och förnöjsamheten genom att ”göra” och nästa aldrig ”vara”

… Hon har ännu inte förstått: att allt hon griper efter kan aldrig bli någonting annat än en kortvarig lycka för stunden – precis som vågen på havet reser sig och planar ut, eller ett vackert moln på himlen uppstår och senare försvinner

Bara det tidlösa varat i upplevelsen – jag Är! är evig, saknar början och slut…

Det är ditt och mitt eviga hem – alltid tillgängligt, men behöver samtidigt vår uppmärksamhet!

Om du verkligen vill finna den mer grundläggande lyckan, lär dig att bara ”vara”  här o nu!                                                                                                                                                                                                                                                      Uppmärksamma dig själv som rent medvetande!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *