Den inre friden är inte någonting som kommer och går. Den är vår ständiga följeslagare som träder fram när vårt sinne blir lugnt…

Den inre friden och stillheten är inte någonting som kommer och går. Den kan heller inte skapas, inte ens uppsökas djupast sett.

När vi blir stilla i det inre kommer vi att upptäcka att den fridfulla stillheten är vår innersta natur, vår eviga botten. Den är vår ständiga följeslagare, som träder fram varje gång vårt sinne blir lugnt.

Tro bara inte att det möjliggörs så lätt när till exempel smärta och rädsla blåst upp på psykets sjö. Inte heller när ivrighet och rastlöshet drar fram på ytan. Men vi behöver inte misströsta. När vinden har mojnat, kan vi åter vara i kontakt med vårt fridfulla inre djup.

Det är naturligt för den kontemplativa eller mediterande människan att leva och uppmärksamma både ytan och djupet. Men som ytan i hav och sjöar aldrig kan påverka dess stilla djup, kan heller inte stress och rastlösa tankar påverka den ”inre naturens” djup. Däremot kan djupet påverka ytan. Det vet den mediterande människan – att det lugna och stabila djupet kan verkligen påverka det vardagliga livet, också på ytan.

Därför är den kontemplativa, mediterande människan också en betydelsefull samhällsmedborgare när hon utstrålar inre stabilitet, närvaro och vänlighet – då hon är påverkad eller genomsyrad av sitt djup.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *