När vi människor börjar uppnå en stabilare självmedvetenhet (upplevelsen av Jagets och medvetandets evighetsnatur) kommer också synen på oss själva som ”personer” att bli mer korrekt. Från vår mer stabila position i det rena varat i vårt Jag-centrum kan vi tryggt se på oss själva och andra, precis som vi är just nu som människor/personer. Det vill säga, vi ser och accepterar att vi inte är fullkomliga, vi har både bra och mindre bra sidor i personligheten. Det tar tid att förfinas och utvecklas, inte minst för att våra vanor och beteendemönster oftast sitter djupt rotade. Just därför behöver vi en mer objektiv position med klarare och mer kärleksfulla ögon när vi ser på oss själva som personer. När den medvetenheten börjar stabiliseras dämpas automatiskt känslan att behöva försvara sig mot kritik eller vilja strida för sina åsikter, som tidigare. När vi vågar se på oss själva med klarare och mildare ögon behöver vi heller inte skylla på andra längre eller fortsätta projicera ut våra egna skuggsidor och tillkortakommanden, som är en stor orsak till gräl och konflikter.

Den mer objektivt ”observerande” positionen skapar alltså en helt ny frihet i medvetandet, därför att det finns en klar distans mellan sig själv (med stort ”S”) och den tillfälliga, föränderliga personen, som vi också har med oss i tid o rum. Naturligt vaknar en större medkänsla och överseende både med sig själv och andra. När vi dessutom börjar uppleva att vi alla i vårt själsliga hjärta är evigt centrerade i Gud, framkallar det en naturlig känsla av samhörighet. Om vi bara kan slappna av i kroppen och stilla tankarna en stund, kan vi lätt konstatera att vi har med oss detta centrum av inre frid och enhet. Varje gång vi människor slappnar av, kommer till ro och stillhet i nuet, kan vi uppleva något av en samhörighetskänsla med livet. Lite som att både hjärta och sinne öppnar sig och vi blir mer vänliga och öppna mot varandra. Den motsatta känslan, känslan av kamp och separation, uppstår däremot lätt när vi hamnat i stress och alltför mycket tankeverksamhet. Vi kan nästan känna hur musklerna drar sig samman och vi känner oss alltmer isolerade och slutna i både kropp o själ, och livet känns inte lika tryggt och vänligt längre. Därför är en större självmedvetenhet och mer ansvar för våra tankar och handlingar en förutsättning för en fredligare värld. Utan en inre fred kan det heller inte bli en yttre fred. Först då kan det på allvar skapas en ny och bättre världsordning på vår vackra planet. Därför är just detta skifte eller andliga uppvaknande en viktig brytpunkt i hela mänsklighetens och jordens historia.

Enligt den danske mystikern Martinus (1890-1981) genomgår hela mänskligheten en forcerad utveckling just nu. Vi är alla på väg att närma oss ett nytt tillvaroplan han kallar ”det riktiga människoriket”. Det vill säga, vi har ännu inte lämnat djurriket helt och hållet bakom oss. Vi har fortfarande som (jordiska människor) personlighetsdrag och instinkter som hör hemma eller är mer naturliga i ett djurrike och inte på ett högre mänskligt plan. Även om vår civilisation uppnått en utvecklad intelligens och tankeförmåga, saknas fortfarande en helhetssyn på livet och en mer kärleksfull atmosfär. Med andra ord, så länge det ser ut som det gör är Gud inte färdig med sin skapelse av människan, enligt Martinus. Det räcker alltså inte med den intelligens vi uppnått. Det måste också finnas ett mer humant utvecklat känslomässigt fält i psyket. Det i sin tur banar väg för ett mer intuitivt tänkande, ett reflekterande, inkännande tänkande – istället för det primitivare, mer instinktiva, reaktiva tänkande (som är naturligt i djurriket och hos den omedvetna människan). Därigenom har vi uppnått en högre medvetandenivå, eller genomgått den transformation så många andligt orienterade talar om i dag.

Genom att behålla oss så mycket som möjligt i vårt eget inre centrum, i det lugna observerande centrum som ger perspektiv och större klarsyn i livet, blir vi också medhjälpare eller medskapare till vår egen utvecklingsprocess. Därför är det så värdefullt med återkommande stilla stunder, mindre stress och mer närvaro och acceptans till det som händer i vardagslivet. Det är inte konstigt att intresset för avstressande aktiviteter som Yoga och till exempel Mindfulness har ökat så markant i vår tid.

I dag finns också tillgång till inspiration och direkt andlig-psykologisk vägledning ute på internet. Jag tänker på alla andliga lärare och andra människor som nu i vår tid upplevt ett ”uppvaknande” och kommit till självkännedom om den eviga naturen inom oss – exempelvis på webbsidor som: Conscious tv, Buddha At The Gaspump. Eller andra egna personliga hemsidor (med tv/video) – Mooji, Ekchart Tolle, Miranda Macpherson, Rupert Spira m.fl. Den här typen av undervisning har, som jag ser det, sin storhet i att den direkt ”pekar på” vårt eviga centrum, vår djupare identitet. Det vill säga, den livsposition som är så betydelsefull för att få distans till oss själva som personer. Annars är det så lätt att vi fortsätter med våra psykologiska draman – försvar, projektioner och upprepningar av vår gamla historia och våra ingrodda beteendemönster. I vilken omfattning av medvetenhet (insyn i livsmysteriet) dessa andliga lärare besitter, är inte helt lätt att bedöma. Att vara upplyst om vår sanna natur, behöver ju inte betyda att man till fullo har uppnått ”Kosmiskt medvetande”, ett ”Kristusmedvetande” eller är en upplyst ”Buddha”. Helt klart är att dessa män och kvinnors medvetandenivå och livserfarenheter är ett ofantligt värdefullt bidrag till vår uppvaknande värld – på väg mot ”det riktiga människoriket”.

Per-Anders

(Klicka gärna på  OM BLOGGEN , för mer läsning om den andliga uppvaknandet)

2 thoughts on “Det andliga uppvaknandets psykologiska effekter

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *